
Det var väldigt länge sedan det hände, men igår gick (?) jag in i väggen fullständigt. Det var på hemvägen från Tångaberg. Allt gick bra till strax innan Kungsbacka då jag helt plötsligt blev som slagen i huvudet, och benen plötsligt blev till överkokt spaghetti. Ingen kraft alls. Från att enligt klockan ha kört mot en tid på runt 2:40 blev det till slut, efter många små pauser, 3:14.
Om detta berodde på att jag är ovan vid de nya pedalerna (där man använder fler muskelgrupper än tidigare) eller inte vet jag inte. Otäckt.
Hoppas att allt är bra nu iallafall, och att du inte fick den elaka förkylningsskiten som resten av oss tydligen har. Kram Jenny
SvaraRadera